En säng i en skog
Jag bor tillfälligt på något slags hotell, med en massa andra människor jag känner. Jag flyttas runt ganska mycket, och jag vet inte längre hur många nätter jag sovit där. Från ett rum kan man se en sänt i en skog genom fönstret, den är obäddad och bara står där mitt i all grönska. Plötsligt inser jag att jag är där och faktiskt ska vara där, i sängen i skogen.
Jag vaknar på morgonen där ute i grönskan. Det måste vara väldigt tidig gryning, solen har knappt ens börjat gå upp, men jag vet att det är morgon. Jag är fortfarande väldigt trött och har svårt att förstå vad det var som väckte mig, men i samma sekund inser jag att jag inte är ensam i sängen längre. Bredvid mig ligger två små rävar, som måste ha blivit nyfikna på vad det är som ligger och sover i deras skog. En av dem slickar mig i ansiktet; skogen är full av liv och jag känner mig rofylld och tillfreds.
Jag har svårt att hitta någon att prata med på det här stället trots att jag mer eller mindre känner alla. Här någonstans börjar jag förstå att stället jag är på inte alls är något slags hotell, utan snarare någon slags instutition eller sjukhus, och att jag är en inlagd patient. Efter mycket om och men får jag tag på en kille jag känner ganska bra att prata med. Jag försöker berätta för honom om min morgon med rävarna i sängen ute i skogen, men när jag tar med honom till rummet där man kan se sängen genom fönstret så påstår han att han inte ser någonting där. Jag försöker ta med honom ut till den och visa honom att den visst finns där, men vi blir hindrade av auktoritär personal: "det finns inget där ute" säger de.
Ytterligare en insikt slår mig, det här är inte alls någon slags sjukhus. Jag inser, lite långsammare än jag egentligen hade föredragit, att allt detta är ett experiment. Jag är inte alls någon inlagd patient; jag är en del av en hemlig organisation som håller på att utveckla någonting och jag är faktiskt en viktig del utav det.
