Nostalgisk?
Jag åker förbi mitt gamla sommarjobb på Flatenbadet, men allt ser annorlunda ut. Det bildas kö och det står bara en ensam person i kassan, så jag bestämmer mig för att hoppa in och hjälpa till att styra upp, jag känner ansvar. Folk tittar på mig som om de vet om det, och förväntar sig att jag ska vara ansvarig. Hela byggnaden är ombyggd och området runt omkring är sig inte heller likt, jag känner helt enkelt inte igen mig.
Jag åker sen hem i ett svart svävande fordon utan väggar, ett tag bara stiger och stiger det i luften och jag är livrädd. Samtidigt vet jag att jag vet vad jag håller på med; jag kommer inte krascha och dö. Väl hemma loggar jag in på msn-messenger, för att det var så länge sedan sist. Jag ändrar färg och typsnitt på texten jag chattar med, och uppdaterar min profilbild till någonting mer aktuellt. Tyvärr finns ingen online att chatta med.
